demolithia.webblogg.se

Sedan mänsklighetens begynnelse har det existerat musik av någon form... och det råder väl ingen tvekan om att inom den musikaliska sfären sammanfogas all världens befolkning,generellt sett,oavsett personligt tycke och smak. Jag menar.. vem har inte stått nära scenkanten då ens favoritartist/band genomfört en liveritual utan nåder?

Och när man väl står som "förhäxad" av det florerande soundet, spelar det då egentligen någon roll om bandet som levererar det dynamiska setet är ",mainstream" eller mer eller mindre underground? Det är väl soundet som är det mest väsentliga?

Via lite research i detta ämne på bla google dök denna länk upp: http://hdl.handle.net/2077/31604

Men trots att musik i en universiell aspekt sammanför människor oavsett nationalitet, är det just densamma komponent som särskiljer...

Sedan jag började min åhörarbana av rock/metal senare delen av 80-talet har mina snäckor oskadliggjorts förevigt av akter vars skulle kunna anses tidlösa, men som samtidigt riskerar drunkna i förglömlighetens eviga domän..

Vem kommer om ca 10 år minnas det genuina som förgäves kämpar för att nå upp till ytan i skuggan  av det"falska",som utan minsta motsånd anses som vinnare utan det minsta mostånd som eventuellt skulle kunna uppnås?

Såå.. med andra ord.. är inte musik det universiella språk något som alla levande varelser (borde) förstå och anamma..?

Människor kan väl inte vara dummare än att de inte åhörsammar sin animailska sida?

I så fall är all världens djur mycket smartare! Det uppskattar iallafall det genuina! Vare sig de är tama eller vilda, så har de oftast förmågan det skämda från det onda goda...

NU ids jag inte ägna mig åt dessa tankebanor mer.. men om det är nån som orkar läsa detta..hoppas jag vederbörande delger sina egna tankar etc..

 

På återseende

//Demolithia