demolithia.webblogg.se

 

Att vara rockstjärna är ingen dans på rosor.. Eller det är just kanske precis vad det är, om man plockar bort de mjuka väldoftande blombladen, och lämnar kvar en stjälk full med taggar..

Metalfolk är ett hårt arbetande släkte,för vilka jag hyser stor respekt,ty jag skulle förmodligen ens minnas en bråkdel av alla riff etc som konstellationerna levererar vid någon liveritual

Ett av akterna jag haft förmånen följa behind the scenes är Bulletsize,vars rehersal jag nyligen fick äran dokumentera..Och precis som vilken livemetal ritual som helst.. så var det en "köttig" ljudkaskad som studsade mellan väggarna i den lilla replokalen..

 

 

Att en hel del undergroundakter i dagens läge  befinner sig i ett tämlgen taskgt läge är väl kanske allmänt känt. För de allra flesta konstellationer gäller det i det stora hela att "utnyttja" de kontakter som står till buds maximalt.. utan någon som helst garanti hamna i rampljuset för det... Har man inte de rätta kontakterna är det i princip rätt kört.

Under den tid jag mestadels figurerat i undergroundscenen som fotograf, har jag kommit i kontakt med ett flertal band, som FÖRTJÄNAR omgivningens rättmätiga anseende! Däribland Godhate,med tanke på de existrat x antal år längre än exempelvis AEON och dessutom idkat den metalstyle som är i ropet just nu, under flera år före sin tid!

För att återgå till det ursprungliga ämnet gällande detta entry.. så är det inte endast akterna som får stryk på foten.. utan även de sk "eldsjälar" som med bästa förmåga försöker "promota" dessa, som får ta emot dessvärre spott & spe, vilket mer eller mindre undertecknad råkat ut för på sistone, via en medial kanal..

 

Men icke ger man upp hoppet för gällande detta pga smärre missöden..snarare tvärtom! Man blir mer eggad keep on struggle..for deathmetal darkness..behind the scene..

 

På återseende

//Demolithia

 

Danish CRUSHING death metal mercenaries PANZERCHRIST are releasing their 7th album entitled '7th offensive' on July 15th on Listenable following their previous and much acclaimed  ' Regiment Ragnarok' album in 2011.

PANZERCHRIST used three different studio to complete their new assault:  'The 7th Offensive' had guitars and bass was recorded in the Igloo by HR Swan,  drums  were recorded at AMP studio by Jens Förster and Markus Ziemer. and vocals and  the final mix were done in Death Island Studio engineered by Marco Angioni. Although very extreme musically on a constant basis, PANZERCHRIST have never quite done the same album twice.  'The 7th Offensive' shows a slightly more melodic and evil tainted approach on the guitars , enhancing the grey , sinister  feel of a battlefield .  It definitely sounds bleak.
The band also welcomes back ultra guttural and pure death metal vocals.  Make no mistake, PANZERCHRIST 's new album retain the violence and über brutality the band has been known for .

As the band says  : ' THE WAR IS OVER,  LETS START A NEW ONE , DEATH FOREVER PANZER ! ."
 
Link to the track Dogger Dead : https://soundcloud.com/promo-35/05-panzerchrist-dogger-dead
 
The new line up is as follows : 
Panzer General  Michael Enevoldsen on bass and synth
Søren Tintin Lønholdt: Vocals
Nils Petersen: Guitars, 
Simon Schilling : Drums 
 
 Tracklisting is as below :
1 Panzer The 7th Offensive
2  Foreign Fields
3  In The Name Of_Massacration
4 Stronghold Of Hill 666
5  Dogger Dead
6 Mass Attack Of The Lychantrope Legion
7  Kill For Revenge
8  Drone Killing
9 Napalm Alarm
10 Pig Parade

Discography
• Panzerchrist EP vinyl, 1995

• Six Seconds Kill (Album, Serious, 1996)

• Outpost Fort Europa (Album, Serious, 1998)

• Soul Collector (Album, Mighty Music, 2000)

• Room Service (Album, Mighty Music, 2003)

• Battalion Beast (Album, Neurotic Records, 2006)

• Bello 2007 (Compilation, Mighty Music, 2007)

• Himmelfartskommando (Compilation, Mighty Music, 2008)

• Regiment Ragnarok (Album, Listenable Records, 2011)

https://www.facebook.com/panzerchristofficial
 

 

Hårdpiskande Göteborgsbandet Death Destruction är tillbaka med nytt album. Med den nya sångaren, Tony Jelencovich bakom mikrofonen har Death Destruction spelat in albumet ”II” tillsammans med producenten Roberto Laghi (In Flames mfl). Albumet släpps under vintern 2013. Första smakprovet kommer i form av singeln ”Money, Blood & Crucifixus” som även ackompanjeras av en video signerad Patric Ullaeus. Singel och video släpps den 31:a maj, och efter sommaren beger sig Death Destruction ut på turné tillsammans med Jesper Strömblads (In Flames) nya band The Resistance. - Vi är jävligt stolta över plattan och det vi har åstadkommit, och vi är så taggade att komma ut och lira de nya låtarna att det är helt löjligt, säger bandet. Plattan har en ny bredd och stundtals ett skönt, medryckande vemod. Och med samma stenhårda attityd som debuten levereras här en jävel till platta. Detta kommer bli grymt, gott folk!Death Destruction släppte sitt självbetitlade debutalbum 2011, och rönte kritikergunst med fina recensioner samtidigt som publiken upptäckte bandet genom festivalspelningar, europaturné med Hammerfall och skandinavienturné med In Flames. Bandet nominerades även för en Bandit Rock Award som årets nykomling.För mer info: https://facebook.com/DeathDestructionOfficial
http://deathdestruction.com

 

(foto: Caroline Piper)

 

När jag genomsökte listan över kommande releaser i Metalcentrals register nyligen, så var bla bandet Satan ett av dem som fastnade på näthinnan, och jag tog helt sonika mitt (sunda) förnuft tillfånga och kontaktade Listenable Records, vilka förärade mig med en metalinjektion av obskyr art..

Hårdrocksbandet Satan har sitt ursprung i Newcastle, England 1980, och är tämligen kända som en del av den nya vågen av brittisk heavy metal rörelsen. Det allmänt obskyrahar varit ett attribut som hängt med genom hela deras karriär, och bandet kan kanske anses vara skyldiga till att varit inflytelserika vad gäller att spela en form av proto-thrash metal som förvandlades till mer eller mindre standard i början av 1980-talet.Deras debutalbum 1983 års "Court In The Act" är nu allmänt hyllad och betraktas av många som höjdpunkten av konstellationens tioåriga karriär, då bandets line-up genomgick ett antal medlemsförändringar och även förändringar i bandnamnet - släpper album under namnet av Blind Fury och Pariah - innan vikning 1990. Då gitarristen Steve Ramsey och basisten Graeme English grundade folk metal-bandet Skyclad, medan sångaren Brian Ross reformerade sitt ursprungliga band Blitzkrieg. förblev Satan inaktiv, tills bandet återmonterades i samband med en "re-union"- spelning på Wacken Open Air 2004, och slutligen återförenades den ursprungliga upplagan av "Court In The Act" line-upen till Keep It True festivalen 2011. Bandet spelade på flera europeiska festivaler under 2011 och 2012 och har nu aviserat fler festivalshower och även ett nytt album, titulerat "Life Sentence", vilken frigavs i April 2013 via Listenable Records, för att markera 30-årsdagen av releasen av debutalbumet.

Nu kan jag inte direkt påstå att "Life Sentence" är min dos av gift..men jag må ändock erkänna att det har sin verkan! Alstret är till viss del kärnan i 80talets heavy metalandan, personifierad under ca fyrtiofyra minuter av de rytmiska riff och solon man mestadels indoktrineras med vad gäller modern metal. Men det är ändå ljusår från det soundet man finner hos bl.a WOLF och Sabaton. Det låter snarare som en snabbare variant av exempelvis konstellationen H.I.M.... Och jämfört med legionärerna i Satanhorden.. så finner jag något motvilligt demonerna i GHOST avyttra mer renommerad metal.. men framförallt så tillför en av de akterna som residerar i mitt nuvarande närområde mer sylvasst Djävulskap på albumet "Så mådde jag 1987" än Satanshorden.. med andra ord är Satan´s album mer som ett mediokert utspel,vilket inte direkt lämnar några djupare ärr i en sargad hud..
 
bäst: Incantations, Personal Demons

Omdöme: 5/10

På återseende

//

Demolithia

Det norrländska dödsmetalsyndromet lever och frodas.. åtminstone gjorde det det vid två på varandra följande liveritualer, då de båda framstående akterna inom den nordligt belägna dödsmetalscenen - Aeon & Syn:drom nötte samma scen i 2 städer i regionen som har idrott i någon form som något dominerande konkurrent.. (Ö-vik & Östersund).

Då jag i dagsläget residerar i den senare nämnda "byhålan" ämnar jag revidera legionärernas s.k "sammandrabbning" från lokal position...

Med full kaliber öppnade Syn:drom starkt med låten "The filth Unmasked", som följdes av material mestadels från den tunga utposten "Iconclasm" under de 45 minuter som "dödssquadronens" scentid varade.

Och nu när man sitter med facit i hand,då jag dessutom medverkade vid Syn:droms releaseparty i hordens residenstad,Sundsvall, så må jag nästan erkänna att de gjorde betydligt starkare intryck på bortaplan jämfört med "hemmets trygga vrå.." (Club Deströyer)

Det visuella intrycket i kombintation med det audiella soundet som åerges i en katakomber som omgärdas av evigt mörker, av en skicklig ljudtekniker, inger en känsla av euforisk substans, som sällan kan ge samma resultat, som att sitta på baken och spåna på nåt videoclip från youtubes domäner..för att ge ett exempel.. true metal is better off live!!!

 

 

En av de mest euforiska lyckokänslorna man upplevt på sistone, förutom att befiinna sig frontrow (near frontrow) vid nån liveritul,levererad av en konstellation, vars musikalitet man verkligen uppskattar, är det ögonblick man bla höll Tzaraaths demotape "Abortion" i sin hand,eller då man övervakade så att samtliga medlemmar i Djävulskap signerade vinylen "Så mådde jag 1987".

På senare tid har alltfler konstellationer valt släppa sina alster i vinylformat..  till flertalet fans stora glädje...för det finns väl inget mer nostalgist för dem av oss som upplevde LP:ns glansdagar innan cd-formatet gjorde inträde på marknaden och praktiskt taget "utmanövrerade" vinylspelare i alla dess skepnader..

Sedan kommer vi då till ett annat dilemma inom musikbranschen - det material som laddas upp på mediala kanaler som tex Spotify.. ibland innan den fysiska utgåvan ens börjat närma sig datum för fysisk release.. vilket medför att en stor andel av presumetiva köpare (oftast) "tröttnat" innan de hört albumet i sin helhet..vilket i sin tur medför att alltfler stannar hemma å ser nåt youtubeclip med favoritbandet/artisten istället för att riskera trängas framför scenen med andra som bedårats av bandet lika mycket..

Konklusion blir: Det satsas inte lika mycket på underground-akter (studiotid etc..) som i flertalet fall är betydligt bättre än "mainstream"..vilket i sin tur medför att seriösa konstellationer oftast får jobba hårdare för att nå ut till den breda massan..vilket i sin tur inte är någon garanti..då "jättarna" oftast inte noterar juvelerna för alla grådaskiga sandkorn som skymmer sikten..

Detta medför i mångt och mycket en merkostnad för de "eldsjälar" som upptäckt dessa sensationella ädelstenar och satsar till fullo för att få dem nå ytan..bara för att en sekund senare se dem falla till den dyiga bottnen och begravas  under stjärnskott som falnar lika snabbt som det tar att idka ett nödtorftigt andetag..

 

Det är så man blir alldeles matt.. så det återstår se om man har några krafter kvar inför kvällens infernaliska äventyr..

På återseende

//

Demolithia

Djävulskap har figurerat i några entrys redan i den här bloggen. Men då gällde det en utlottning av konstellationens debutalbum - vinylen "Så mådde jag 1987", som tillsammans med merchandise från Souldrainer,vilket kammades hem av Mia Fröling från Hägersten - Grattis Mia!

För det mesta har jag som regel att inte avyttra någon bedömning av lokala akter, oftast av den enkla anledningen att de känns stå mig för nära, i och med att man är bekant med de flesta musikerna som residerar i "metalstaden" Östersund med omnejd.

Men eftersom jag älskar att skriva ämnar jag tumma på den regeln något och kombinera detta entry som någon form av intervju/review... Enjoy the context folks!!!

 

En av de låtar på albumet jag fastnat för på albumet är konstigt nog "Rakbladsblues" som är en riktigt heavy,något down tempo-konstruktion som hottats upp med inslag som låttiteln antyder blues, med anspelningar åt folkmetal..men som samtidigt bibehåller dynamiken hos den gedigna punk/rock/metalen, ety nästkommande låt - "Djävulskap"  är en riktigt rockig fetgrym rökare!!!

Detta album är i sin helhet en puräkta dynamit! Bandet har i inspelningen lyckats balansera forna tiders demotape sound och harmoniserat det med modern teknik för att det ska låta unikt nog att nå ut till en bred publik.. Så med andra ord..Djävulskap verkar ha funnit dett rätta konceptet i modern tid..för att tilltala åhörare.. vare sig man är tonåring eller medelålders..

 

Vokillern, Daniel Hedblom benar ut några begrepp i denna intervju..

 

"Ferie i Norge" är er egen tolkning av blackmetalstuket..
- Jo, och bra är den. Min favorit på plattan jämte Rakbladsblues. Eftersom vårat favoritland efter Jämtland är Norge kändes en hyllning på sin plats, och vad är mer norskt än BM? (Inte mycket..)

 

Hur ofta händer det ni hittar på "Djävulskap" privat? dvs practical jokes etc..
- Tror vi är löjligt lugna allihop. Våran trummis Hugo har dock tidigare varit förtjust i saker som sprängs men jag tror det är lungt på den fronten nu, hahaha.

 

En hel del band har lanserat sitt ege sprit/vin märke.. Kanske det är något även ni funderat på?
- Ett eget vin skulle vara på sin plats. Ett mustigt kraftfullt vin som passar perfekt till den egenskjutna älgen. Höstrusk,mörker, flanell och grytor ser jag framför mig.

(Jag också.. och Djävulskapsvinylen dundrande i bakgrunden.. :) )

 

Vid 2 tillfällen nu har jag haft förmånen beskåda era liveritualer.. när ska övriga Sverige/Norden få chansen?
- Vår grundinställning är att spela varhelst dom vill ha oss. Dock ska det ibland gå ihop med jobb och personliga åtaganden,vilket gör att vi missat ett par tillfällen utsocknes. Då bandet är relativt nystartat ser vi dock möjligheter framöver.Förutom Ö-sund har vi dock hunnit med en spelning i Norge. Vi hoppas på fler framöver.

Titeln på albumet är som bekant ”Så mådde jag 1987” Därmed undrar jag..Hur mår du/ni idag?
- Kunde inte vara bättre!

Vad jag förstått så har ni olika bakgrund musikmässigt sett i bandet.. (Du,Daniel spelar/spelade t.ex även i Harassed)?
- Vi kommer alla från väldigt olika musikaliska håll. Arvelis längtan att lira hårdare rock/metal var det som startade upp bandet. Det är något tidslöst att lira/gilla rekorderlig kött- och potatis rock/metal och till viss del punk, så vi alla i bandet kan relatera till detta, varpå det inte är så svårt att samlas runt ett band som Djävulskap.

Vad är er åsikt om utvecklingen musikaliskt sett lokalt,regionalt globalt...
- Efter ökenvandringen med Nu-metal och rapmetal under slutet av 90-talet och en bra bit in i 2000-talet känns det som om musiken är på rätt väg igen, iallafall om vi snackar rock och metal, men allt går ju i runt samt att Limp Bizkit har ju återförenas...

Några sista ”förpestande” ord till era fans?
- Stöd vinyl och fixa oss spelningar!

Tack så mycket Daniel för detta upplysande samtal/intervju

Djävulskaps album "Så mådde jag 1987" finns att avnjuta via Spotify.. Djävulskap – Så Mådde Jag 1987

För mer info:https://www.facebook.com/Djavulskap