demolithia.webblogg.se

På svarta listan: WAN

Kategori: Allmänt


Horden WAN hade man förmodligen inte reflekterat nämnvärt över, om det inte förehållit sig så att man fick hyfsat bra (?) kontakt med bassisten/gitarristen ISENGRIM
 vid en liveritual med GRÀ hösten 2013.
 
Den svarta sagan om WAN inleddes A.D. 2009, då den pryrande glöd som fanns invärtes hos "demonerna" Isengrim, Tsjud, Aganaroth samt Draup, utvecklades till mer elddigt inferno, som bibehållit sin position på den streckade svarta signeringslinjen sedan detta första ödesdigra ögonblick. De som är bekanta med min uttrycksteknik förstår nog vad jag menar, alla andra får stånga sina hjärnceller blodiga tills de kommer underfund med det. Eller tills universum kraschar och de helt sonika får aha-upplevelse då det går upp ett ljus..
 

Hordens vokiller - Tsjud har vid ett antal gånger varit "intervju-offer" i SwedenMetal:
 
 
2014 "förpestade" WAN atmosfären i dunkelt upplysta katakomber (underground) på Northern Blasphemy i Östersund
 
 
och på Metal Infeno i Kramfors 2015...
 

Den svarta glöden WAN besitter, har såvitt jag vet inte falnat än, på många ljusår framöver to come..
 
 
"Enjoy The Filth"!
 
På återseende
//
Demolithia
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

På svarta listan: Sorghegard

Kategori: svart pärla

 
 
 
 

Att en konstellation som SORGHEGARD hamnat på min "svarta lista" är egentligen inte så konstigt, då denna svarta pärla glimmade till medan det döende ljuset tog sin tillflykt in i skuggornas idylliska sfär.. Det gäller att hålla stenhårt i (vit)hatten då sotsvarta vindar blåser så det osar svavel...

 

Med förintelse i blicken och siktet inställt på att spela hädisk musik och få utlopp för sitt hat i texter på modersmålet,marcherade SORGHEGARD upp från den svarta avgrunden i början av 1999.Låten "KVAR FINNS BLOTT SKUGGOR AV GODHETENS TJÄNARE" spelades in för samlingsskivan "Witchcraft and Folklore". Bandet spelade också en inofficiell demo bestående av 2 studioinspelade låtar och en rehersal låt. På grund av olika faktorer, återvände de till avgrundens trygga mörker i slutet av 2000.

Fyra år senare var dock behovet av att kanalisera sitt hat igen så stort att de återvände ovan jord. Med gemensamma krafter hade konceptet förändrats Texterna var nu på engelska, med teman som satanism, krig och hädelse. Musiken blev mer influerad av den amerikanska, kanadensiska och Sydamerikanskt scenen. Som en smärre plump i protokollet lade de förbannade medlemmarna Sorghegard på is,efter att ha gjort fruktlösa försök att få debutalbumet "Holocaust Of The Holy" (2004). Men skam den som ger sig. Det som inte dödar förstärker...Och tur är väl det. Annars hade det kanske inte resulterat i att den vidunderliga besten "Holocaust Of The Holy" via Deathrune Records, släpptes lös på (svarta) marknaden.. Inget ont som inte för något gott med sig...

 

De vredgade krigsveteranerna Thurz, Svavel samt Blitzkrieg manglar på alstret Holocaust Of The Holy (2011) busenkelt sönder vilken krigszon som än må finnas i vår globala värld.. Med en blasfemisk orkanstyrka som lätt skulle hamna på nivå 666 på richterskalan injiceras de svallande blodvenerna med en rejäl dos oheligt satanisk blackmetal av Sorghegard. Krigsdemonerna från norr leder en med assistans av det träffsäkra ljudmaterialet åhöraren rätt ut på en totalt illasinnad utflykt till sälla marker och karga ödelagda landskap och som hotar meja ner varje hinder som kommer i deras väg. Det enda invändandet jag eventuellt skulle kunna komma med är att vissa partier på låten Chanelling The Bloodstorm låter ungefär som en uråldrig stenkaka där nålen hamnat i samma läge. En låt som vid senare anstormning på kvarvarande celler i snäckorna är monstroös.. Men annars är det infernaliska vredesmodet i sången i träffsäker perfekt harmoni med ljudintervallen i den intensivt slagfärdiga rytmiken. Obarmhärtigt excellent produktion! Att plocka ut någon bästa låt från detta album skulle bli lika svår uppgift som att välja mellan pest och kolera, men om jag skulle vara tvungen väljer jag nog Sodomy and Goatlust. & "Malignant Demise Of The Holy One"

Let´s go to war and fight for the new spirit of true unholy blackmetal!

Då Sorghegard är en brigad inom metalsfären som med omsorg valt "slagfält" förpesta med sin musikaliska utformning, kan man väl lovtacka den olycksaliga stjärnan på mörknande himmel, man haft ynnest beskåda dessa "metaldemoner" live åtminstone ett par ggr under livstiden.. Bl.a den oheligaste liveritualen man skådat på evigheter, var nog den som levererades av den stenhårda akten SORGHEGARD, vilka utagerade sina ”inre demoner” för första gången på ca 9 år!  (Eaaster Massacre, Ösd, mars 2015) Hursomhelst var det ett makabert skådespel som det egentligen borde varit något av en s.k dödssynd att missa…ty när kvartetten uppenbarar sig och ”Summon The Wardemons” är det likartat med någon form av ”Icon Of Blasphemy” som ”Chanelling The Bloodstorm” ungefär.. (om man nu ska försöka återmåla den audiovisuella ljudbilden,vilket är oerhört svårt,då horden är rutinerade mästerligt grymma musiker med härkomst i den sotavarta avgrunden..) Innan ”Stridsyxan” lades ner så utdelades nådestöten- ”Malignant Demise (Of The Holy One)”. Sedan bedarrade stormen och mörkret lade sig åter som en beskyddande svart mantel över den tidigare monumentalt ljus(färg)starka scenen…

 
  
 
Drygt något halvår senare visade dessa 4 "demoner" åter var den sällan likartat besådade kistan skulle stå - i katakomberna på Clib Deströyer!
 
 
 

Nästa konstellation/er som löper stor risk bli "svartlistade" är något/några av följande: WAN, Scorched, Draconian, Dark Funeral, VARG, WOLF;Ofermod,  samt ytterligare väl utvalda eminenta akter.. So stay the fucking tune!
 
På återseende
//
Demolithia
 
 
 
 

 

 

På svarta listan: Tad Morose

Kategori: Allmänt

Enligt Wikipedia är en svart lista är en förteckning eller ett register över exempelvis företag/ organisationer/ personer som inte sköter sina förehavanden på korrekt vis...

För att hamna på min svarta lista finns vissa kriterier som bandet ifråga bör upprätthålla: bl.a bör konstellationen vara så pass exceptionellt suverän, att deras album efter otaliga upprepade varv på ljudmaskinen (cd:n) i princip bojkottas och således riskerar förpassas till skivhörnans mest mörka vrå- på obestämd tid..

Ett dylikt band är TAD MOROSE!

 
Jag minns inte exakt hur det förehöll sig man stiftade bekantskap med just Tad Morose, då denna akt förefaller hamna en aning utanför ramen för vad som vanligtvis brukar snurra på tallriken.. men förmodligen var en anledning att de båda bandmedlemmarna Peter Morén & Ronny Hemlin hade förflutet i Steel Attack, vars uppträdande man beskådade på Nordic Rage Metal Festival i Boden 2008.
 
Vad som gjorde det möjligt att Tad Morose genomförde en sk"liveritual" på nordliga breddgrader (ÖSD) 2010 var ett oväntat arv från någon nära släkting till undertecknad.. Som förtrupp den gången hade lokala akten Skye Rider inkallats..
 
 
 
Åren passerade revy och 2013 styrde Tad Morose återigen kosan till Jemtlandica för ett gig under ett av det årets hetaste månader..JULI!
 
 
3/9 av hordens editerade alster sedan det ödesdigra årtalet 1993 står numer å "samlar damm" i den svartmålade hyllan.. nämligen 
 
 
Om de e 2 senast editerade "dynamitladdningarna" från Tad Morose finns en s.k Review i webzinet SwedenMetal..

REVENANT” – det sjunde inseglet från Tad Morose, är ett på kraftfullt manér konstruerat alster. Med en formel som inte gått av för hackor sedan Christer ”Krunt” Andersson, skådade det visionära konceptet redan innan nittiotalets midskede, då bandet debuterade med ”Leaving The Past Behind” (1993). Och med mer än 20 år inom metalscenen är de mer ”styvnackade” än många andra akter man känner till.. Den musikaliska potentialen bandet besuttit genom åren har växlat och förändrats genom åren, och det är inte förrän på ovan nämnda fullängdare, som horden ederat renodlat grovkalibrigt alster, vilket tillfredsställer flertalet sinnen – samtidigt! Med den nuvarande line-upen bestående av: Christer ”Krunt” Andersson (gitarr), Peter Morén (trummor),Tommi Karppanen (bas), Kenneth Jonsson (gitarr) & Ronny Hemlin (”vokiller”), erbjuder horden betydligt mer ”monstroöst” renodlad metal än vad många andra band inom genrén nånsin kommer ens i närheten av..

Bäst: ”Follow”, ”Death Embrace” Men det är live konstellationen utmärker sina ultimata resurser.. Då kan man bli ”Forlorn” för all framtid..

En av de längst existerande akterna inom den svenska metalscenen är Bollnäs-bandet Tad Morose, som inte låtit sig motats i grind, utan fortsatt med kompromisslös spirit, främst hos den ende kvarvarande originalmedlemmen – gitarristen Christer Andersson. Den musikaliska formeln Tad Morose levererar på sina 2 på varann följande album – ”Revenant” (2013) och St. Demonius (2015) är förmodligen det mr. Andersson hade vision om vid bandstarten 1991 – Att skapa ett säreget sound som får åhörarens blod svalla lite extra. Skillnaden mellan ”Revenant” och St. Demonius” är hårfin. Båda kompositionerna är excellent utformade och senaste medlemmen i konstellationen, Kenneth Jonsson verkar onekligen blivit ”varm i kläderna” sedan han klev ombord. Det märks inte minst på de ”liveritualer” horden avverkat de senaste åren.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Med St. Demonius verkar det nästan som om Tad Morose hamnat vid ett vägskäl; huruvida återvända till rötterna eller fortsätta nöta sulorna längs den utstakade stigen? Svaret på det får framtiden utvisa. Men en sak är säker – Tad Morose har återigen utverkat ett koncept som definitivt inte ämnar förmultna i takt med att höstvindarna viner allt starkare och regndropparna piskar allt hårdare i takt med Peter Moréns trummande insatser, i symfonisk samklang med de övriga medlemmarnas instrumentala kapacitet. Ty så länge ”Black Fire Rising”, ”Darkness (will) Prevail” viner runt knutarna, då kan vem som helst bli ”Forlorn” av den något episka ”Day Of Reckoning”!

Summa summarum: Med St. Demonius har Tad Morose, likt en fågel Fenix (återigen) rest sig ur askan i elden och tar med åhöraren på en 12-spårig atmosfärisk resa som utan att skena iväg allför mycket och bibehåller det själsligt järnfasta grepp såsom Revenant gjorde…

Så med andra ord bibehåller bandet sin "guldstjärne"status på svarta listan..

På återseende/

Demolithia

 

 

 

 

I backspegeln: Intervjuer man minns -del 1.

Kategori: intervju

Mitt intåg på banan i perifern inom metalsfären tog visserligen avstamp redan cirkus 1997/998 nångång, då det man begynte ränna på diverse metalgatherings i de värmländska djupa skogarna. Så till skillnad från de flesta bandmedlemmar man haft ynnest intervjua under den period man fram tills idag varit mest "aktiv", kom "debuten" otaliga år senare än vad majoriten av "intervju-offer" hade då de flesta av dem då dessa kom i kontakt med metal/rock först hade.

Genom åren då man varit verksam som fotograf/skribent och även vid enstaka festivaler dragit ett å annat lersörjigt strå till stacken i ihällande regnbyar i den sotsvarta svenska myllan..

 

 

En intervju man sent, läs aldrig förmodligen kommer glömma, är den med Watains frontman & vokiller. en "metaldemon" man haft ynnest träffa in real life åtskilliga gånger. Bl.a  då han  med kraftfull frenesi, som sessionstrummis i akten VOMITOR, gnuggade stockarna mot skinnet och nästan bokstavligt talat piskade "dreten" ur övriga ordinarie bandmedlemmars musikaliska utövande vid det aktuella tillfället. Året var 2011 och undertecknad genomförde en hisnade (och ömsom makaber trip till Bergen. Men det kära läsare  är ett sidospår jag ev ämnar förtälja vid någon lägereld i de norrländska vidderna. Eller så kryper detta personliga minne in i något av hjärnans maskhål och försvinner som fis i rymden - for all damn eternity!

Men för att återgå till rätt spår: Här nedan följer intervjun i sin helgjutna original formation. No more  no less..  join the ride.. here we go!

*Bandets namn, Watain, har sitt ursprung i en av de första erkända blackmetalbanden i Usa - Von. Är detta band något som legat till grund som influens av skapandet av era musikaliska alster?

E. -Kanske inte musikaliskt lika mycket som spirituellt. Deras uppenbara kontakt med den uråldriga kraften från vilken all sann Black Metal är sprungen är något som alltid varit centralt även hos oss.

*Har ni fått många förfrågningar från människor som önskar avlägga ett besök i Wolf´s Lair?

-Ja, men det är inget ställe där vi släpper in vem som helst. Det har blivit alldeles för mycket uppståndelse kring den platsen. Den är till för oss och våra närmaste, och i vissa fall har även utbölingar lyckats nästla sig in. Till deras stora förtvivlan.

*Många band har s.k street teams... Vad är din uppfattning om detta?

-Jag skulle vilja ha ett Watain street-team som går ut på gatan och fäster fast Watain flyers i folks ansikten med häftpistoler, häller ruttet blod i barnvagnar medan de skanderar vårt bandnamn, går in på sjukhus och spelade upp våra skivor genom PA system i öronen på döende människor, bränner ner polis-stationer i vårat namn osv osv. (Detta fenomen skulle vara oerhört intressant få uppleva innan livsådran går "Cold White Death till mötes).

*Om du fick möjlighet träffa en historisk person. Vem skulle det bli och varför?

- Mycket svår fråga. Jag skulle gärna dela några flaskor absinth med Crowley, Hitler, Moses, Savitri Devi, Euronymous, Mahabharatas författare Vyasa, Akhenaten, Marquis de Sade. Listan kan göras väldigt lång, även om den bistra sanningen är att dessa människor ändå bara är små tafatta gnistor i en alltför grådaskig människohistoria.

*Vad har vargen som djur för symboliskt värde för dig?

-Laglöshet, nattvarelser, lykantropi, rovdjur, att värna om sin egen flock. Vargen är även oftast högst upp i kedjan i det ekosystem han innefattas i, vilket representerar vår position i Black Metal-scenen perfekt.

*Om du fick välja fritt utan restriktioner. Vilket husdjur skulle man då finna hemma hos dig?

-Jag väljer alltid fritt utan restriktioner, och jag har inget husdjur. Har tillräckligt att göra med mig själv.

*I en tidigare intervju (i Global Domination, 2007) ombads du rangordna några band/artister, samt säga några ord om dessa: Emperor,Immortal,:Watain:,Dissection, HammerFall, Satyricon,Dark Funeral,Darkthrone,Dark Tranquillity,Dark Angel,Dark Empire,Darkane,The Haunted, Dream Theater,David Hasselhoff Om du skulle få samma fråga idag, men med dessa band/artister: Belphegor, Syn:drom, AEON, Setherial, Naglfar, Sanctification, Bibleblack, Nattas, Deicide, Morbid Angel, Godhate, Vomitory, Corroded,Bethzaida, Burzum, Finntroll, Johnny Cash..

- Hur skulle den rangordningen te sig? -Morbid Angel, Johnny Cash och Burzum i toppen, resten bemödar jag mig inte ens med att kommentera.

*Hur kom du in på just blackmetal-banan? Skulle dit liv varit annorlunda om du tex satsat med all kraft på tex doom/heavymetal?

-Då jag är Satanist är min primära koppling till Black Metal självklar. Självklart har Black Metal färgat av sig på min tillvaro. Så känner alla som tar genren på allvar.

*Första anhalten på er Europaturné "Reaping Death Tour 2010" blir på Podium Romein i Nederländerna. Vilket land ni spelat i tidigare har varit absolut bäst?

- Jag skulle nog säga Chile, men förvånansvärt nog vill jag även nämna Sverige, senaste konserterna vi gjort här var fruktansvärt bra. Mycket hängiven publik och våldsam, svart stämning som påminde om tiden man själv började besöka dylika tillställningar.

*Denna turné avverkar ni tillsammans med Deströyer666. Vilket av de band ni tidigare varit på turné med, skulle ni vilja åka med ut igen?

-Dissection och Celtic Frost, vilket ju som alla vet aldrig kommer hända.

*Livsfilosofi? Politisk ståndpunkt?

-Satanist. Den centrala kraften i mitt liv är Djävulens eld. Till den dedikerar jag allt mitt arbete, och till den skall jag återvända när detta liv är fullbordat.

*Några band skriver sina texter på nativitetsspråket, medan andra bakar in latinska fraser i sina texter...

Vad vill du att jag ska göra åt den saken? Inget, förutom att fortsätta skapa Black Metal magic i sann Watain-anda...

*Om du skulle få chansen sätta ihop ditt "drömband". Vilka musiker skulle då ingå i bandet? Eller är du nöjd med nuvarande line-up?

-Mitt "drömband" är Watain. Det finns inget band som jag hyser större respekt för, eller beundrar mer.

*Ditt råd till kidsen som startar upp band i dag skulle bli?

-Något i stil med "Ge fan i att starta ett band, era talanglösa idioter".

* Berätta gärna mer om Watain som begrepp. Vilket budskap strävar du/bandet efter att förmedla?

- Watain är ett fönster in i det förbjudna paradiset. Med hjälp av vår musik och konst drar vi undan slöjan till det fördolda mörkret som ligger bortom skapelsen.Precis som något som symboliskt beskrivs på konvolutet till vårat senaste album Lawless Darkness. Det är det sann rock musik alltid ämnat göra; bygga en bro bort från denna gråa illusion som kallas verkligheten.Till det allätande urkaos som råder bakom guds murar. Watain omfamnar och gudomliggör den sidan i människan som skapelens gud ämnar att förtrycka, tukta och slutligen eliminera. Den sanna upplysningen och makten finns inom det outforskade, det förbjudna, som undanhålls från människan på grund av att de kyrkor, regeringar och institutioner som vill upprätthålla den rådande ordningen är rädda för vad som skulle hända om gemene man skulle bli en fritt tänkande individ och söka sig tillbaka till sitt kaotiska ursprung, där inga lagar finns. Oavsett hur destruktiv den urkraft som finns där må vara, så bör det vara upp till var och en om de vill konfronteras med den. Till och med bibeln klargör tydligt att den förbjudna frukten skänker visdom till människan, och istället för att frånsäga oss rätten att ta del av den visdomen och söka bortom vår mänskliga natur så har vi gjort det till vårt kall. de gudar som prisas inom Watain är de som representerar motståndet och upproret gemtemot ordningen; Satan, Kali, Loke, Lucifer, Prometheus, Tiamat osv. De som väljer att använda sin gudomliga eld till sin egen vinning, istället för att att verka i sina överordnades namn.

Hell Satan! Hell Kaos!

Denna intervju skådade dagens bistra ljus first time  i NRM webzine, som frodades i nåt år. Men det skulle vara oerhört intressant om E. skulle svarat detsamma idag som för typ 5 år sedan..

På återseende

//Demolithia

 

 

Fotokatastrofer del 1.

Kategori: Allmänt

Som nån form av pre-log eller (ingress enligt journalistiska termer ) kan nämnas att jag närapå gav tappt gällande framtida entrys etc i denna blogg.. Men då viss inspiration uppstod iom att man i princip praktiskt taget funnit viss indikation att kunna resa sig som fågel fenix, ur askan i elden. . Bla genom att ha synat - läs lusgenomgått Hatpastorns Likpredikan i sömmarna från eldfängd pärm till sotsvart ärm - har man istället för att stånga huvudet blodigt i nån ogenomtränglig mur, funnit viss respons från diverse oväntade sargade håll å kanter fortskrida längs den bana som utstakats sedan fornminnes tider, då man gled in på banan, som nån vimsig yrhöna på istadiga ben söker leta rätt nål i fel stack..

I synnerhet kan nämnas denna hatpastors  syn på de bandofotakatastrofer som beskrivs tills blodröda trådar naturligt ramlar som falnande stoff från vedebörande individers lekamen i hans Likpredikan. Klockrent underhållande dokumentation

I mitt stilla sinne funderade jag på att spinna vidare på tema "bandfotokatastrofer", ur en differentiell synvinkel. det vill säga att nagelfara enstaka livefoton som förevigts genom åren. Det vill säga egenhändigt tagna lder som ser tämligen ok ut i den lilla visningsrutan i kameran, men då de väl laddats upp på dataskärmen visar sig blivit fruktansvärt felexponerade och/eller för suddiga som om någon illvilligt sinnad ande frenetiskt utraderat det visuella till total omisskännedom. Med ett uråldrigt begagnat suddgummi..

Döm själva huruvida det kan anses klassas som fotokatastrof eller ej!

Jag börjar för enkelhetens skull med någon/några bilder förevigda någon gång i början av 2015. Föreställande frontmannen i lokalbandet Jackson´s Parade. Observera liknelsen med typ någon skelögd enbent skyltdocka i en av Dressmans visningsmonter.. Strålkastarnas ljuspalett gör att han mer eller mindre smälter in med bakomvarande skynke..

 
De flesta fotografer kan säkerligen nicka igenkännande att trummisar är oerhört svårt fånga på bild. Speciellt om man närapå i princip gått ner på bara knän i tappert försök få till den där perfekta bilden man har för sitt inre synfält. Och det upptäcks senare att den imagen inte var så perfekt som man ville. Då rullar den stora vemodesvågen in och man försöker med alla medel tillgängliga rädda det som räddas kan genom att dämpa viss färgsättning och ägna otalig tid för att i bästa mån försöka återskapa det visuella första intrycket så det överstämmer någorlunda med bilden man önskar förmedla till närmast sörjande närvarande vid det aktuella tillfället..
Fotokatastrof #2 är förevigd vid samma tillfälle som bild ovan.. men totalt oredigerad.. men efter en tids bildredigering som förmodligen uppskattningsvis skulle pågå x antal timmar tills man själv blivit någorlunda nöjd med slutresultat, eller att den helt sonika tillintetgörs och förpassas till domäner far away from the light..
 
 
På återseende
//Demolithia