demolithia.webblogg.se

Fotokatastrofer del 1.

Kategori: Allmänt

Som nån form av pre-log eller (ingress enligt journalistiska termer ) kan nämnas att jag närapå gav tappt gällande framtida entrys etc i denna blogg.. Men då viss inspiration uppstod iom att man i princip praktiskt taget funnit viss indikation att kunna resa sig som fågel fenix, ur askan i elden. . Bla genom att ha synat - läs lusgenomgått Hatpastorns Likpredikan i sömmarna från eldfängd pärm till sotsvart ärm - har man istället för att stånga huvudet blodigt i nån ogenomtränglig mur, funnit viss respons från diverse oväntade sargade håll å kanter fortskrida längs den bana som utstakats sedan fornminnes tider, då man gled in på banan, som nån vimsig yrhöna på istadiga ben söker leta rätt nål i fel stack..

I synnerhet kan nämnas denna hatpastors  syn på de bandofotakatastrofer som beskrivs tills blodröda trådar naturligt ramlar som falnande stoff från vedebörande individers lekamen i hans Likpredikan. Klockrent underhållande dokumentation

I mitt stilla sinne funderade jag på att spinna vidare på tema "bandfotokatastrofer", ur en differentiell synvinkel. det vill säga att nagelfara enstaka livefoton som förevigts genom åren. Det vill säga egenhändigt tagna lder som ser tämligen ok ut i den lilla visningsrutan i kameran, men då de väl laddats upp på dataskärmen visar sig blivit fruktansvärt felexponerade och/eller för suddiga som om någon illvilligt sinnad ande frenetiskt utraderat det visuella till total omisskännedom. Med ett uråldrigt begagnat suddgummi..

Döm själva huruvida det kan anses klassas som fotokatastrof eller ej!

Jag börjar för enkelhetens skull med någon/några bilder förevigda någon gång i början av 2015. Föreställande frontmannen i lokalbandet Jackson´s Parade. Observera liknelsen med typ någon skelögd enbent skyltdocka i en av Dressmans visningsmonter.. Strålkastarnas ljuspalett gör att han mer eller mindre smälter in med bakomvarande skynke..

 
De flesta fotografer kan säkerligen nicka igenkännande att trummisar är oerhört svårt fånga på bild. Speciellt om man närapå i princip gått ner på bara knän i tappert försök få till den där perfekta bilden man har för sitt inre synfält. Och det upptäcks senare att den imagen inte var så perfekt som man ville. Då rullar den stora vemodesvågen in och man försöker med alla medel tillgängliga rädda det som räddas kan genom att dämpa viss färgsättning och ägna otalig tid för att i bästa mån försöka återskapa det visuella första intrycket så det överstämmer någorlunda med bilden man önskar förmedla till närmast sörjande närvarande vid det aktuella tillfället..
Fotokatastrof #2 är förevigd vid samma tillfälle som bild ovan.. men totalt oredigerad.. men efter en tids bildredigering som förmodligen uppskattningsvis skulle pågå x antal timmar tills man själv blivit någorlunda nöjd med slutresultat, eller att den helt sonika tillintetgörs och förpassas till domäner far away from the light..
 
 
På återseende
//Demolithia
 

 

 

 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: