demolithia.webblogg.se

Enligt Wikipedia är en svart lista är en förteckning eller ett register över exempelvis företag/ organisationer/ personer som inte sköter sina förehavanden på korrekt vis...

För att hamna på min svarta lista finns vissa kriterier som bandet ifråga bör upprätthålla: bl.a bör konstellationen vara så pass exceptionellt suverän, att deras album efter otaliga upprepade varv på ljudmaskinen (cd:n) i princip bojkottas och således riskerar förpassas till skivhörnans mest mörka vrå- på obestämd tid..

Ett dylikt band är TAD MOROSE!

Jag minns inte exakt hur det förehöll sig man stiftade bekantskap med just Tad Morose, då denna akt förefaller hamna en aning utanför ramen för vad som vanligtvis brukar snurra på tallriken.. men förmodligen var en anledning att de båda bandmedlemmarna Peter Morén & Ronny Hemlin hade förflutet i Steel Attack, vars uppträdande man beskådade på Nordic Rage Metal Festival i Boden 2008.

 

Vad som gjorde det möjligt att Tad Morose genomförde en sk"liveritual" på nordliga breddgrader (ÖSD) 2010 var ett oväntat arv från någon nära släkting till undertecknad.. Som förtrupp den gången hade lokala akten Skye Rider inkallats..

 

 

 

Åren passerade revy och 2013 styrde Tad Morose återigen kosan till Jemtlandica för ett gig under ett av det årets hetaste månader..JULI!

 

 

3/9 av hordens editerade alster sedan det ödesdigra årtalet 1993 står numer å "samlar damm" i den svartmålade hyllan.. nämligen 

 

 

Om de e 2 senast editerade "dynamitladdningarna" från Tad Morose finns en s.k Review i webzinet SwedenMetal..

”REVENANT” – det sjunde inseglet från Tad Morose, är ett på kraftfullt manér konstruerat alster. Med en formel som inte gått av för hackor sedan Christer ”Krunt” Andersson, skådade det visionära konceptet redan innan nittiotalets midskede, då bandet debuterade med ”Leaving The Past Behind” (1993). Och med mer än 20 år inom metalscenen är de mer ”styvnackade” än många andra akter man känner till.. Den musikaliska potentialen bandet besuttit genom åren har växlat och förändrats genom åren, och det är inte förrän på ovan nämnda fullängdare, som horden ederat renodlat grovkalibrigt alster, vilket tillfredsställer flertalet sinnen – samtidigt! Med den nuvarande line-upen bestående av: Christer ”Krunt” Andersson (gitarr), Peter Morén (trummor),Tommi Karppanen (bas), Kenneth Jonsson (gitarr) & Ronny Hemlin (”vokiller”), erbjuder horden betydligt mer ”monstroöst” renodlad metal än vad många andra band inom genrén nånsin kommer ens i närheten av..

Bäst: ”Follow”, ”Death Embrace” Men det är live konstellationen utmärker sina ultimata resurser.. Då kan man bli ”Forlorn” för all framtid..

En av de längst existerande akterna inom den svenska metalscenen är Bollnäs-bandet Tad Morose, som inte låtit sig motats i grind, utan fortsatt med kompromisslös spirit, främst hos den ende kvarvarande originalmedlemmen – gitarristen Christer Andersson. Den musikaliska formeln Tad Morose levererar på sina 2 på varann följande album – ”Revenant” (2013) och St. Demonius (2015) är förmodligen det mr. Andersson hade vision om vid bandstarten 1991 – Att skapa ett säreget sound som får åhörarens blod svalla lite extra. Skillnaden mellan ”Revenant” och St. Demonius” är hårfin. Båda kompositionerna är excellent utformade och senaste medlemmen i konstellationen, Kenneth Jonsson verkar onekligen blivit ”varm i kläderna” sedan han klev ombord. Det märks inte minst på de ”liveritualer” horden avverkat de senaste åren.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Med St. Demonius verkar det nästan som om Tad Morose hamnat vid ett vägskäl; huruvida återvända till rötterna eller fortsätta nöta sulorna längs den utstakade stigen? Svaret på det får framtiden utvisa. Men en sak är säker – Tad Morose har återigen utverkat ett koncept som definitivt inte ämnar förmultna i takt med att höstvindarna viner allt starkare och regndropparna piskar allt hårdare i takt med Peter Moréns trummande insatser, i symfonisk samklang med de övriga medlemmarnas instrumentala kapacitet. Ty så länge ”Black Fire Rising”, ”Darkness (will) Prevail” viner runt knutarna, då kan vem som helst bli ”Forlorn” av den något episka ”Day Of Reckoning”!

Summa summarum: Med St. Demonius har Tad Morose, likt en fågel Fenix (återigen) rest sig ur askan i elden och tar med åhöraren på en 12-spårig atmosfärisk resa som utan att skena iväg allför mycket och bibehåller det själsligt järnfasta grepp såsom Revenant gjorde…

Så med andra ord bibehåller bandet sin "guldstjärne"status på svarta listan..

På återseende/

Demolithia

 

 

 

Som nån form av pre-log eller (ingress enligt journalistiska termer ) kan nämnas att jag närapå gav tappt gällande framtida entrys etc i denna blogg.. Men då viss inspiration uppstod iom att man i princip praktiskt taget funnit viss indikation att kunna resa sig som fågel fenix, ur askan i elden. . Bla genom att ha synat - läs lusgenomgått Hatpastorns Likpredikan i sömmarna från eldfängd pärm till sotsvart ärm - har man istället för att stånga huvudet blodigt i nån ogenomtränglig mur, funnit viss respons från diverse oväntade sargade håll å kanter fortskrida längs den bana som utstakats sedan fornminnes tider, då man gled in på banan, som nån vimsig yrhöna på istadiga ben söker leta rätt nål i fel stack..

I synnerhet kan nämnas denna hatpastors  syn på de bandofotakatastrofer som beskrivs tills blodröda trådar naturligt ramlar som falnande stoff från vedebörande individers lekamen i hans Likpredikan. Klockrent underhållande dokumentation

I mitt stilla sinne funderade jag på att spinna vidare på tema "bandfotokatastrofer", ur en differentiell synvinkel. det vill säga att nagelfara enstaka livefoton som förevigts genom åren. Det vill säga egenhändigt tagna lder som ser tämligen ok ut i den lilla visningsrutan i kameran, men då de väl laddats upp på dataskärmen visar sig blivit fruktansvärt felexponerade och/eller för suddiga som om någon illvilligt sinnad ande frenetiskt utraderat det visuella till total omisskännedom. Med ett uråldrigt begagnat suddgummi..

Döm själva huruvida det kan anses klassas som fotokatastrof eller ej!

Jag börjar för enkelhetens skull med någon/några bilder förevigda någon gång i början av 2015. Föreställande frontmannen i lokalbandet Jackson´s Parade. Observera liknelsen med typ någon skelögd enbent skyltdocka i en av Dressmans visningsmonter.. Strålkastarnas ljuspalett gör att han mer eller mindre smälter in med bakomvarande skynke..

 

 

På återseende

//Demolithia

 

De har sina rötter djupt inne bland de värmländska mörka skogspartierna..Låt mig presentera DRACONIAN, vars karismatiske vokalist – Anders Jakobsson medverkar i denna intervju..

2014 utgjorde en milstolpe i Draconians historia. Bandet hade då funnits i 20 år. Men något speciellt jubileumsfirande blev det dock inte..

– Nej, de flesta band hade nog gjort det men vi valde att lägga fokus på annat håll. Dessutom har Draconian sällan gjort några jubileums evenemang. Det är inte för att vi är likgiltiga utan mer att vi blivit ett band som är lite i skym undan och fokuserar på andra saker. Ibland gillar jag det, ibland inte. Hade skiftet till Lisas ersättare gått något smidigare så hade det funnit mer tid att planera, men allt hamnade åt sidan och skivinspelningen blev konstant framflyttad. Samt om vi haft ett fungerande management hade vår ”come-back” infunnit sig lite smidigare. Det är fortfarande lugnet innan stormen, så att säga.

Vad har varit mest minnesvärt?

– Svårt att säga och varierar kanske något mellan medlemmarna. Personligen är det nog alla fantastiskt underbara människor man träffat genom åren, d.v.s fans, andra artister och annat branchfolk. Sen så har det varit grymt coolt att få lira in med Jens Bogren som producent. Att jobba med bra proddare över lag är sjukt lärorikt. Nu denna gång kommer vi arbeta med David Castillo (Katatonia m.fl.) som sångproducent. Det blir andra gången sedan 2008.

Genom åren har ett flertal fagra kvinnliga frontvokalister passerat revy.. För några år sedan införlivades sydafrikanskan Heike Langhans i konstellationen. Hade ni även några andra i åtanke?

– Ja, när vi först började leta sångerskor visste vi inte ens vem Heike var. I början sökte vi främst efter redan någorlunda etablerade sångerskor. Vi insåg att det var svårt att hitta någon med rätt feeling och mentalitet (iallafall i det här landet) som enkelt kunde ta sig hit eller bosätta sig här. Vi förstod att det krävdes någon som ville satsa ordentligt och inte vara rädd att ta en omtyckt sångerskas plats. Det är ju trots allt en frontfigur vi letar efter, som kan ge bra resonans med oss andra, och speciellt med mig på scen. För en gång skull sket vi i vad fansen tyckte och körde vårt race. Det var först efter att gjort egna efterfrågningar vi gick ut med officiell info att vi söker en ersättare, och det var så vi fick kontakt med Heike. Hon var den enda vi tog hit på audition.

Största källan till inspiration?

– För mig just nu är det nog främst mitt eget liv de senaste åren, då jag gått genom lite omställningar, sett mörkret i rödögat… shit like that. Det har varit långsamt och ofta nedbrytande men har alltid kommit ur det med bra idéer, större självkännedom. Ibland måste man resa till helvetet för att lära känna sig själv, konfrontera all smärta och rädsla för att lyckas göra något konstruktivt av det. Folk har sagt att texterna ‘makes no sense’, men de är väldigt personliga den här gången och jag har själv ofta fått sitta och medvetet tolka dem när de slutat skriva sig själv. Känner jag att jag övertänker något lägger jag ner för tillfället. Det får ta den tid det tar.

 2008 gästade Draconian Nordic Rage Metal Festival i Boden. Kommer era svenska fans få uppleva en show på hemmaplan?

– Vi har inga bokningar i Sverige än men allt fler spelningar och turnéförslag kommer in och vi har även en ny manager på gång. Så vi får hoppas att det även styr upp sig här hemma. Det är många svenskar som vill se oss efter åren som gått och det är klart vi ska jobba för det. Men om en viss personlig, bitande sanning ska fram får jag erkänna att jag inte är så förtjust i att spela i Sverige. Antar det finns en anledning Sverige inte alstrar mycket metal av den här karaktären.

Svåraste låten spela live?

– Svår fråga. Det varierar men vi brukar ha lite problem med ”The Failure Epiphany” p.g.a. de mer progressiva elementen. Låten är lite annorlunda för Draconian men jag vill faktiskt ha fler proggiga låtar. Sitter den inte svintajt så låter det bara skit! Med många andra låtar kan man komma undan med det. Det är dock en låt vi ämnar repa in ordentligt med tanke på att det är en klar favorit i bandet.

Var tror ni bandet har störst fanbase?

– Sydamerika är en av dem i alla fall. Vi har jävligt tight fanbase i Israel, samt i Ryssland och Ukraina. Nu går jag på publik och feedback. Har dålig koll på vart vi sålt mest plattor och merchandise. Men vi skulle behöva komma ut överallt.

Tror du Draconian har fått step aside gällande en av bandets medlemmars satsning på Mammoth Storm?

– Nej, det tror jag inte. Jag tror snarare det gynnar oss att Daniel involverar sig i ett för honom ganska personligt projekt. Dessutom är Mammoth Storm nåt så in i helvete bra och stoner/doom scenen skulle vara tristare utan dom. Men jag är såklart partisk. Säffle behöver en Mammoth Storm dessutom. Här är ändå bara förfall så likabra att göra nått fett och coolt av det ^^

Draconians diskografi består av 4 demos, 1 EP, 1 singel och 5 studioalbum… Vilket av dessa har varit smidigast att konstruera/producera? En sjätte fullängdare är visst på g..?

– Inspelningen blev försenad och skjutits fram hela tiden men i dagsläget är i alla fall trummor och ena gitarren helt klara. Sånginspelningen med David Castillo börjar den 19:e Januari. Det är ganska svårt att förklara den här plattan och än så länge har jag själv nästan bara lyssnat på våra egna för-produktioner. Men jag ser låtarna som mörkare, mer poetiska, mer ’back to basic’… samt lite av en ’rening’ som tar rum, i alla fall för mig i hur jag vfått för mig att skriva de lyriska uppslagen. Det har satt ganska mycket ansikte på låtarna och jag vet nu vilken bana jag ska gå. Det är fortfarande element av ett modernare sound, som låten ”Dishearten”, som i sin tur påminner mig lite om vår förr-förra platta, Turning Season Within. De andra elementen är på något sätt lortigare, bittert och väldigt uppgivet; allt under en ganska romantisk banér. Låter intressant..

Hos en del metalband finner man vargen som inslag (i texter, bandnamn etc..).Vad har det djuret för betydelse för dig…?

– Som Säffle-bo blir jag ofta redigt irriterad när det kommer till vargfrågan då kommunen dräller med småsinta jägare och andra byfånar som ser en fiende i vargen. Jag har knappt nåt tålamod med dessa människor och deras argument. Man tycker ju att dessa s.k. ’naturmänniskor’ borde ha lite bättre koll på hur naturen och dess kretslopp fungerar. Vi förstör och begränsar deras habitation genom at breda ut vår egen. Självklart vandrar vissa vargar in i bostadsorter. Vad är skrällen? Folk tar sig för munnen och spärrar upp ögonen och jag hör gamla tanter som säger de inte vågar gå ut nära skogen längre. Jisses! Vargen har inte mänskliga värderingar (som att försöka kontrollera Moder Jord), utan är ett djur med instinkter, ett djur som inte drar sig för att göra vad som krävs av situationen. (”Wolves” med Marduk, anyone?) Såklart älskar jag vargar. Det är en av de mest majestätiska och vackra djur som existerar. Den som inte ger dem respekt får absolut inte min. Jag vill passa på att rekommendera en äldre dokumentärserie om vargarnas skönhet och ofta missförstådda beteende. Den finns på YouTube och heter ’Living With Wolves’.

Förutom arbetet med nya albumet gör ni i dagsläget vad?

– Vi fokuserar på plattan och gigbokningar. Vi är sjukt angelägna om att göra klart och få komma ut och spela ordentligt igen. Vi pratar även, som sagt, med en manager och går igenom alla detaljer om hur vi ska få igång maskineriet på bästa tänkbara sätt. Lugnet innan stormen, men känner det börjar blåsa lite.

Planer på releaseparty?

– Vi har faktiskt inte pratat om det, konstigt nog. Vi hade inget party för förra plattan så det är nog dax.

Kommer ni åstadkomma någon ny video?

– Det har vi däremot pratat om och vi ska försöka att ha en video ute i samklang med skivsläppet. Tyvärr har jag ingen mer information i nuläget.

Sista hälsning till era fans…

– Älskade Svenska fans, vi känner er inte så väl men hoppas innerligt att vi snart har möjlighet att få göra det. Vi hoppas få se era ögon tåras och era hjärtan öppnas. Sverige behöver minsann en rejäl dos Draconian!!

Tack för intervjun, U.Henriksson

Tack själv Mr. Jacobsson!

Den individ som kan påstå man lyssnat sig mätt på vad samtidens blackmetalband har att erbjuda kan sluta läsa här. När det kommer till kritan, eller glödande sylvassa riff etc, tenderar det mesta figurera i cykler (trender).. Ungefär som livet självt.  Vad som är inne idag kan vara ett minne blott imorgon. Nu finns det otaliga blackmetalkonstellationer lite varstans i Svea Rike, att det förmodligen skulle ta ljusår att dokumentera något om var och ett av dessa akter. Så jag ämnar bara belysa en bråkdel av dessa.

Östersundsbandet Denicalis

 bildades sommaren 2006 av Hugo Nylander, Simon Åkerlund och Gustaf Bennmarker, Deras karriär började på den lokala scenen på Gamla Tingshuset i Östersund,där även legendariska konstellationer som Marduk, Sanctification har nött scenen.  Även Mayhem skulle ha framfört en liveritual i den anrika byggnaden, men av någon anledning ställde de in sin show.

 

 

Diverse historiskt metalliskt musikaliska vingslag sveper genom ljudlandskapet när det tämligen nybildade bandet Silent Homicide presenterar sitt material på den trespåriga ep:n "With Death By His Side"!

Mephorash, låter på albumet Chalice Of Thaigirion fragmentalt den nattsvarta bägaren rinna över av sin egen tolkning av svarta pärlor såsom Dissection. Även om Mephorash nu är en konstellation vars rötter sammanlänkats med bla Watain, som till stor del residerar i samma mörka grogrund, så präglas bandets dynamiska musikproduktion inte av likadan musikalisk kreation. Öppningslåten, tillika titelspåret - "Chalice Of Thaigirion" tenderar vara ett bevis på detta. då förebilder inom den forna eran av blackmetalkonstellationer (tidiga Immortal, Necrophobic), verkar ha väckt sina stridsdugliga andar till liv och införlivat dem i ett spektrum av underjordiskt inferno,vilket i viss mån ekande lämnar åhöraren i ett slags limbo då musiken ebbat ut.

Även om Mephorash nu inte skapat någon särskilt nydanande musik.. är de en mörk,blasfemisk kraft att räkna med. Det vittnar en episkt omvälvande låt som "Corpus Christi" om.. Trender må komma och gå.. mörker och ljus må passera revy.. men true metal är beständig.. hur den än utformas..

bäst: Memborum Deferecit

busenkelt  sönder vilken krigszon som än må finnas i vår globala värld..

Med en blasfemisk orkanstyrka som lätt skulle hamna på nivå 666 på richterskalan injiceras de svallande blodvenerna med en rejäl dos oheligt satanisk blackmetal av Sorghegard.

Krigsdemonerna från norr leder en med assistans av det träffsäkra ljudmaterialet åhöraren rätt ut på en totalt illasinnad utflykt till sälla marker och karga ödelagda landskap och som hotar meja ner varje hinder som kommer i deras väg.

Det enda invändandet jag eventuellt skulle kunna komma med är att vissa partier på låten Chanelling The Bloodstorm låter ungefär som en uråldrig stenkaka där nålen hamnat i samma läge.

Men annars är det infernaliska vredesmodet i sången i träffsäker perfekt harmoni med ljudintervallen i den intensivt slagfärdiga rytmiken.

Obarmhärtigt excellent produktion!

Att plocka ut någon bästa låt från detta album skulle bli lika svår uppgift som att välja mellan pest och kolera, men om jag skulle vara tvungen väljer jag nog Sodomy and Goatlust.

Let´s go to war and fight for the new spirit of true unholy blackmetal!

På återseende

//

Demolithia

Inom rock/metalvärlden kryllar det av  profiler.  En av dem är Olof Wikström..som likväl skulle kunna tituleras mr Skrikhult...

foto: Charlotta Raklitz

Beskriv dig själv med max 10 ord..
- Är en rätt lat bohem och lantis som gillar att ha mycket att göra..

Vid vilken ålder kom du först i kontakt med rock/metal?
Jag var 13 år när jag var med min far till Norrland där hans fastrar bodde. Deras dotter hade sabotage med Black Sabbath och Piledrive med Status Quo, sen upptäckte jag Joan Jett och Dio via Okej och sen var det kört...

Halkade du in inom metalscenen på ett bananskal..annan orsak?
-Bodde i Finspång och kan inte spela så jag började arra gig med polarna Då var det dock punk o hardcore som gällde..

Tror du kidz/ungdomar idag har samma förutsättningar som bla du hade då det begav sig?
- Saker och ting förändras alltid, men är man inställd på att jobba hårt och göra ett bra jobb samt att inte räkna med några pengar första åren så kommer det alltid att gå.

Antingen eller..
Hund eller katt?
- Katt av praktiska skäl
Fotboll eller ishockey?
Ja ;)
Sommar eller vinter?
Ja ;)

Vilka 5 band skulle locka mest att boka?
- Svårt, man ska inte jobba med sina idoler så jag säger att jag redan har jobbat med alla jag vill jobba med..

 Crossover eller renodlat? (pure bm/death.. etc) eller mixade scenritualer oavsett genré?

- Det där beror helt på band och spelställe  På tex Kafe 44 där de flesta bara mest vill ha hård musik går det, men på tex Black Christmas vore det helt fel Beror som sagt på tillfälle och spelställe  Jag har inget principiellt emot det.

Vilket/vilka råd skulle du ge andra som söker entrance i branschen?

- Man ska inse från start att det inte handlar om ett jobb utan om en livsstil Man ska vara beredd att jobba skiten ur sig 24/7 för dålig lön och ingen sömn, När man kommit så långt i lärdomen och har gjort den resan i några år så är de välkomna tillbaka och jag kan ge ytterligare råd.

Olof verkar ha många järn i elden.. bla skötebarnet Skrikhult Productions..vilket man kan vara tacksam för..

Det ska mycket till innan genrés som punk och hardcore vanligtvis kommer närmare än ungefär 666 meter från mig. Men ibland får man göra vissa undantag. Döds(metal) däremot är något som får blodet i generna svalla lite extra. Med ”reliker” från bl.a Deathmaze spänner Umeåbandet Folkmord fast åhöraren på en helsikes  åktur soundmässigt sett. Vissa partier på konstellationens självbetitlade 5-spåriga Ep, vilken spelades in i Empire Studios, med Marcus Edvardsson vid spakarna, krossar (utmanövrerar) flertalet akter inom den genrémässiga scenen..

Denna dynamitladdning river onekligen de ljudbarriärer som måhända existerar..ungefär som en regelrätt ”Obligatorisk käftsmäll” för öronsnäckornas glupska aptit..

Att erfara ”Den Blå Pesten” utplånas vore förmodligen en ”Utopi”. Men om detta inte skulle ske inom ens livstid, kanske nådestöten ”1000 Bärs” är det ultimata?

Själva Ep:n tilldelas 3/5 points på betygskalan. Men sedan tillkommer ytterligare 2 p. för den eminenta liveritualen på gamla tingshuset i Östersund 2/5..

 

 

 

The journey has only begun... so make sure to get tickets to this “öronbedårande”  joyride!

 

www.facebook.com/folkmordumea

Med pompa och ståt avslutar Club Deströyer vårsäsongen på Aveny i Sundsvall fredagen den 9/5. Stenhårda akter dekorerade med episk betoning hade etsats in på den dödsgrymma menyn denna (regn)tunga afton, då både Soreption, tillika Gluttony ställde till med spektakulärt releaseparty av sina respektive nykonstruerade alster - "Engineering The Void" (Soreption) samt "Beyond The Veil Of Flesh" (Gluttony).

Med nya "vokillern" - Magnus Ödling  i spetsen, serverar öppningskonstellationen Gluttony 

  

 på blodigt allvar råtung rejält oldschool dödsmetal. Eminent blasfemisk ritual framförd av en hord bestående av medlemmar hemmahörande i Sundsvalls black/dödsmetal-elit ( My Own Grave, Setherial, Blackwinds, Sorghegard..) .. into darkness..  

 

Tribulation - What can I say, really?

Trots fantastiska insatser av både Gluttony och Soreption, så var det förmodligen Tribulation som kammade hem höjdpunktliga efforten med släppet av "The Formulas of Death" i bagaget.. med alla substanser av suverän liveritual i behåll.. stämningsfullt intro, fantastiska solopartier.. Ett unisont skådespel utan dess like, med välsynkade tvära kast mellan totaliär förtrollning och vild framfart på scen helt enkelt. Inte ens exempelvis band såsom In Solitude har tillstymmelse komma i närheten av att förmedla mer dynamisk liveritual!

 

 

Very well done Tribulation!

 

Om de publikt besökande hårdrocksstinna individerna som sökte skydd i "katakomberna" på Aveny, med "vattenhålet", dvs Rockbaren, nära till hands, inte lyckades stilla sin "dödslängtan" under Gluttonys liveritual, fick de en ny chans då Soreption, avfyrade några brutala bitar teknisk dödsmetal in the shadows av den annars så upplysta scenen. Med andra ord, så fick de sina väl tillägnade 15 minutes of fame i rampljuset. Åtminstone fick Rickard Persson det.. då han sorgligt nog fick tämligen värdigt avslut på sin tid i Soreption. Eller som han uttrycker det, medan han är fullt upptagen rodda av efter sin "Final Ritual": 

"Jag kommer sakna det här": 

(On the behalf of Soreptionhorde, metalstinna trogna Soreption-fans tror jag man nog kan yttra detsamma Rickard! Och passa på önska dig lycka till med framtida förehavanden, vad det än må bli..)

"Club Deströyer is krieg!" 

 

www.clubdestroyer.se

 

 

De 2 "demonerna" i Neglektum, Azargoth och Isedor har på denna infernaliska release lyckats med konststycket, det verkar ta en del andra betydligt mer mainstream akter åratal att bemästra - att fånga åhörarens intresse utan lock & pock om kreti och pleti. Mer true  och dybanisk ljudbild än så här kan man knappt återfinna hos många av de otaliga akter som existerar inom scenen i dagens läge.. Nya som mer etablerade..

En vis man nämnde en gång att man inte ska ändra ett vinnande koncept..vilket man bara kan hoppas Neglektum inte kommer göra då de kreerar nästa "monsterbestialiska" alster..

"Blasphemer" kan beställas genom att maila bandet...[email protected]